Så har hon bestämt sig för sitt liv

För det första, det känns skönt att veta att ingen läser! Jag är anonym och det känns bra. Konstigt? Nej, inte alls för mig.
Min älskade dotter har bestämt sig för att sluta skolan, söka jobb utomlands inom hästar och lämna tillbaka den ej-friska ponnyn samt sälja sin andra ponny. Den 3;dje, den är mitt ansvar säger hon.
Bra, någon blir kvar till mej. Jag blir inte ensam kvar här hemma utan något att göra!
 
Det känns tufft när de väl bestämt sig men jag stöttar henne i allt det hon vill göra! Jag vill att hon ska få må bra och det gör hon inte hemma säger hon.
Hon klarar inte av att se sin ponny dålig, den andra ponnyn klarar hon inte av att rida för de blir bara osams när de tränar och den tredje är hon lite för stor för.
 
Varför kan inte livet vara lätt?
 
Varför måste det vara så svårt att se ens barn må så dåligt. Jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde göra ponnyn frisk och att de fick sätta igång med träning och tävling igen! Men jag har tömt ut och in på allt och det hjälpte inte.
Finns inga pengar kvar och då går det inte. Sälja saker, jag har funderat på att sälja trailern som är värd mycket och köpa en sämre igen men har bara tänkt tanken...
 
Jag hoppas att hon får styrka och mod och ork att ta sig igenom några svåra år till. Hon kommer sörja sina ponnyer till max. Hon kommer aldrig glömma dom men de kommer få det bra. Vad finns mer att säga?
 
Mitt älskade barn är 17 år snart och har fått så mycket stryk de senaste 4 åren att man förstår att hon inte orkar vara kvar hemma mer. Hon har vänner här men ponnyerna har alltid betytt mest för henne. Nu kommer jag att hjälpa henne att komma dit hon vill även om det är jobbigt. Jag gråter och hon håller inne med sitt.
Vi sover dåligt om nätterna och det kommer vi göra ett tag till.
 
Svårast blir när våra älskade ponnyer åker härifrån men vi kommer klara det. Jag vet det, även om det blir det tuffaste på länge. Våra älskade ponnyer
 
Jag har vikt mitt liv för hästarna och kommer så göra i fortsättningen också. Än är jag inte beredd att sluta med dom.
 
Våra ponnyer är det bästa vi har!
 
En dag i mitt liv pågår med många tankar
 
Kram
 
Ponnyerna dyrkar marken som min dotter går på, frågan är om hon förstår det?


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0