Andra dagen efter beskedet. Vi går som i ett töcken och tänker, tänker och tänker. Pratar inte om det så mycket. Allt måste få ta sin tid nu och lägga sig.

Vi behöver båda få sova ordentligt. Tankarna på nätterna är nog värst, man vet att man måste sova men kan inte. Funderar på hur man skulle ha gjort istället för allt det vi gjorde.

 

Nu tar vi av skorna på ponnyn och så får hon gå i hagen. Sparar lite pengar och det behövs. Räkningarna från klinik och behandling kom igår, 2.200 kr. Tur det är lön snart.

 

Vi har lärt oss de sista månaderna att leva på ingenting. Inga dyra inköp och minimalt med mat som dessutom ska vara billig. Det går, det gör det.

 

Livet kommer gå vidare även efter det här men frågan är hur?

 

Vi äger inte ponnyn utan har henne på foder. Vad kommer ägaren göra? Hämtar dom hem henne eller låter dom oss behålla henne?

Alla i vår omgivning tycker så klart att vi ska lämna tillbaka henne och satsa på någon frisk ponny eller stor häst. Men hallå, hur lätt är det? Vi älskar denna ponny mest av allt i hela världen! Fatta det!!

 

I övrigt så fungerar livet, vi får våra nya dagar och vi hankar oss fram tillsammans, dottern och jag. Vi kommer klara oss. Vi kommer gå hela ur det här men jag undrar hur?

 

Vi fick i alla fall ytterligare en ny dag i livet

 

Kram