Älskade barn

Det var så svårt att igår berätta för dottern att ägaren tar hem sin ponny. Ponnyn hon haft i 2 år som sin egen. Vi har hela tiden vetat att hon inte var vår och att de skulle ha tillbaka henne någon gång.
 
Varför de tar hem henne, som de säger, beror på
1 det är deras ponny
2 jag kan inte stå och betala för en ponny som inte är frisk
3 Dottern har sina mål och de vet att hon inte kommer någonstans med ponnyn utan att hon behöver en annan
4 ponnyn är så lik sin mamma och det var ju tänkt att hon skulle ta över som avelssto
 
svar
1 det har vi vetat hela tiden
2 vi har tänkt och tänkt och tänkt och vi fortsätter gärna och betalar för ponnyn
3 dottern har haft sina mål med just den här ponnyn, ingen annan
4 det köper jag men ponnyn är inte så gammal så det ska vara nödvändigt att ta hem henne nu, hon kommer att gå i hagen som vilken annan häst som helst. De bryr sig inte om henne som vi gör!
 
Jag lider mest med min dotter, det går inte att trösta, det går inte att säga att det går över. Vi kommer aldrig någonsin glömma den här ponnyn. Hon är en drottning och vill bli behandlad som en också. Hon vill ha uppmärksamhet och kärlek, varje dag.
 
Det gör så ont i hjärtat att veta att en dag så står hon inte där i stallet. Vem ska prata så fort vi kommer ut.
Det kommer aldrig någonsin mer bli sig likt i stallet efter den dagen och hon kommer undra varför vi svek henne.
Varför fick hon inte stanna kvar hos oss...
 
Känner bitterhet mot en viss person som tjatat sig till att ponnyn ska hem! Usch, allt i egen vinning för att man ska få som man vill när man fattat missnöje, hat mm mot mig!
Du är vuxen och borde ha tänkt annorlunda!!
 
Olyckliga dagar väntar
 
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0