Vad är meningen med min blogg?

 

Det är att jag får skriva av mig mina tankar och funderingar, sånt som ingen vill eller orkar lyssna på. Det är skönt att få ur sig allt elände och det är lika skönt att ingen läser det. Speciellt inte mina vänner!

 

Mina närmaste vänner har tröttnat på allt tjat om den sjuka ponnyn, att det är så synd om min dotter som inte kom dit hon ville. De, några stycken, orkar inte mer det förstår jag. De pratar inte om ponnyn alls, de svarar knappt inte när jag måste få ur mig allt elände om henne och dottern.

 

Det värsta var när jag till en av de närmaste vännerna sa följande;

 

 

Vännen svarade inte alls...

 

Egentligen känner jag då att det är trots allt en ytlig vän, en vän som inte kan acceptera mig, oss som vi är och inte kan ta till sig att det har gått bra för dottern på ponnyn. Kalla det avundsjuka.

 

Nu när jag skriver, i denna stund, känner jag mig helt tom!

 

Varför fortsätta med att skriva? Jo, det gör jag nog, känner ingen press utan jag skriver när jag får lust och behöver.

 

Dagarna som kom och gick, det var livet. Men vilket liv, år vi har haft. Vill ALDRIG ha tillbaka ett sånt här skitår till

 

 

I´m a strong person, but every once in a while I would like someone to take my hand and tell me Everythings gonna be alright