Så igår var veterinären ute, vår stallveterinär, och han tog ett borreliaprov på ponnyn. Nu får vi se.

 

Hovslagaren var ute och drog av henne skorna, hon behöver inte ha skor nu när hon ska vila och bara vara. Han hade sin åsikt om varför hon blev dålig och inte blir bra. Han tycker även att vi ska betäcka henne.

 

Hon är i våra tankar dygnet runt. Man kan inte sova ibland för man tänker på hur det har varit innan hennes sjukdom, under hennes sjukdom och i nuet nu. Det går inte att få bort henne ur tankarna en enda jävla sekund!

Och jag störs av det egentligen, vi borde kunna få ha vanliga liv och tankar ibland men det går bara inte.

Dottern sover inte om nätterna och jag har ständig magkatarr.

 

Om någon vecka får vi svar på provet och sen får vi ta ny ställning till hur vi ska göra med henne. Vi vill ha henne frisk igen. Vi vill att hon ska se glad ut och hoppa och fara i hagen och när dottern rider henne, så som hon brukar göra men inte gör. Hon galopperar till maten så hon kan inte ha så ont.

 

Hon är den bästa, den allra allra bästa och hon vet om det.

 

Hon är i mina tankar varenda dag och jag önskar jag kunde göra mer för henne. Vet att jag har gjort det vi kan men ändå...

 

Dagarna kommer och går, dagarna som är vårt liv!

 

 

Kram