Kan det bli sämre?
Undrar om det kan bli sämre i år?
- Bilen är reparerad för ca 15.000
- Bilen är nu inlämnad igen
- Dottern blev lämnad själv efter 3 år
- Ponnyn gick sönder och det blev inga tävlingar längre
- En ponny fastnade i eltråden när han försökte ta sig ut och vi trodde att han inte skulle överleva
- Något SM blev det inte
- Ponnyn får inte vara kvar hos oss längre
- Jag blev sparkad och var sjukskriven några veckor
Det finns dom som har det sämre än oss. Vi har mat för dagen på borden, tak över huvudet och några ponnyer i stallet.
Vi är friska och mår ganska bra.
Men... ett sånt här år som 2012 har varit vill vi ALDRIG ha mera!!
Bättre dagar i livet vill jag ha
Tårar är ord från hjärtat som munnen inte orkar säga
Ska det vara så här?
Vad är meningen med min blogg?
Det är att jag får skriva av mig mina tankar och funderingar, sånt som ingen vill eller orkar lyssna på. Det är skönt att få ur sig allt elände och det är lika skönt att ingen läser det. Speciellt inte mina vänner!
Mina närmaste vänner har tröttnat på allt tjat om den sjuka ponnyn, att det är så synd om min dotter som inte kom dit hon ville. De, några stycken, orkar inte mer det förstår jag. De pratar inte om ponnyn alls, de svarar knappt inte när jag måste få ur mig allt elände om henne och dottern.
Det värsta var när jag till en av de närmaste vännerna sa följande;
Det känns som om det gick för bra för dottern på ponnyn, de vann så ofta, att det här är straffet som hon får i och med att ponnyn inte blir frisk.
Vännen svarade inte alls...
Egentligen känner jag då att det är trots allt en ytlig vän, en vän som inte kan acceptera mig, oss som vi är och inte kan ta till sig att det har gått bra för dottern på ponnyn. Kalla det avundsjuka.
Nu när jag skriver, i denna stund, känner jag mig helt tom!
Varför fortsätta med att skriva? Jo, det gör jag nog, känner ingen press utan jag skriver när jag får lust och behöver.
Dagarna som kom och gick, det var livet. Men vilket liv, år vi har haft. Vill ALDRIG ha tillbaka ett sånt här skitår till
I´m a strong person, but every once in a while I would like someone to take my hand and tell me Everythings gonna be alright
Älskade barn
Det var så svårt att igår berätta för dottern att ägaren tar hem sin ponny. Ponnyn hon haft i 2 år som sin egen. Vi har hela tiden vetat att hon inte var vår och att de skulle ha tillbaka henne någon gång.
Varför de tar hem henne, som de säger, beror på
1 det är deras ponny
2 jag kan inte stå och betala för en ponny som inte är frisk
3 Dottern har sina mål och de vet att hon inte kommer någonstans med ponnyn utan att hon behöver en annan
4 ponnyn är så lik sin mamma och det var ju tänkt att hon skulle ta över som avelssto
svar
1 det har vi vetat hela tiden
2 vi har tänkt och tänkt och tänkt och vi fortsätter gärna och betalar för ponnyn
3 dottern har haft sina mål med just den här ponnyn, ingen annan
4 det köper jag men ponnyn är inte så gammal så det ska vara nödvändigt att ta hem henne nu, hon kommer att gå i hagen som vilken annan häst som helst. De bryr sig inte om henne som vi gör!
Jag lider mest med min dotter, det går inte att trösta, det går inte att säga att det går över. Vi kommer aldrig någonsin glömma den här ponnyn. Hon är en drottning och vill bli behandlad som en också. Hon vill ha uppmärksamhet och kärlek, varje dag.
Det gör så ont i hjärtat att veta att en dag så står hon inte där i stallet. Vem ska prata så fort vi kommer ut.
Det kommer aldrig någonsin mer bli sig likt i stallet efter den dagen och hon kommer undra varför vi svek henne.
Varför fick hon inte stanna kvar hos oss...
Känner bitterhet mot en viss person som tjatat sig till att ponnyn ska hem! Usch, allt i egen vinning för att man ska få som man vill när man fattat missnöje, hat mm mot mig!
Du är vuxen och borde ha tänkt annorlunda!!
Olyckliga dagar väntar
Svaret vi inte ville ha
Så, nu är det klart att vi inte får behålla vår ponny som inte är vår. Ägaren ringer mig snart men har svarat på mitt sms att de tar hem henne.
HUR ska jag kunna berätta det för min dotter?
HUR ska hon kunna leva utan den ponnyn?
HUR ska jag få henne motiverad att fortsätta med andra ponnyer?
Kan någon svara på det?
En mörk dag i mitt liv
Ett sista försök till bättring?
Så igår var veterinären ute, vår stallveterinär, och han tog ett borreliaprov på ponnyn. Nu får vi se.
Hovslagaren var ute och drog av henne skorna, hon behöver inte ha skor nu när hon ska vila och bara vara. Han hade sin åsikt om varför hon blev dålig och inte blir bra. Han tycker även att vi ska betäcka henne.
Hon är i våra tankar dygnet runt. Man kan inte sova ibland för man tänker på hur det har varit innan hennes sjukdom, under hennes sjukdom och i nuet nu. Det går inte att få bort henne ur tankarna en enda jävla sekund!
Och jag störs av det egentligen, vi borde kunna få ha vanliga liv och tankar ibland men det går bara inte.
Dottern sover inte om nätterna och jag har ständig magkatarr.
Allt kretsar runt henne och hon är värd det!
Om någon vecka får vi svar på provet och sen får vi ta ny ställning till hur vi ska göra med henne. Vi vill ha henne frisk igen. Vi vill att hon ska se glad ut och hoppa och fara i hagen och när dottern rider henne, så som hon brukar göra men inte gör. Hon galopperar till maten så hon kan inte ha så ont.
Hon är den bästa, den allra allra bästa och hon vet om det.
Hon är i mina tankar varenda dag och jag önskar jag kunde göra mer för henne. Vet att jag har gjort det vi kan men ändå...
Dagarna kommer och går, dagarna som är vårt liv!
Kram
